Transformative Research and Higher Education  Azril Bacal (Editor)

Boken ger en kritisk blick på hur det är möjligt för institutioner för högre utbildning att gå bortom de institutionella begränsningar som plågar det nyliberala universitetet, utforskar författarna till denna volym den kraftfulla rollen av transformativ universitetsbaserad forskning och utbildning.

Azril Bacal (Editor) beskriver här nedan möten med Freire och hans pedagogik.
”Jag träffade Freire och FN-FAO missionen september 1969 "tillsammans med Freire arbetskamrater från ICIRA i Chile inom ramen för Agrarian Reform i Peru, där vi bestämde att utföra ”peasant training” med hans medvetandegörande pedagogik. Då skapades programmet "radio forum" (1969-1976).

På 1972 adopterade vi Freire pedagogiskt perspektiv inom Peace Education Commission (PEC)/International Peace Research Association (IPRA) vid mötet i Bad Nauheim, Tyskland. 1974 kom Freire till IPRAs Sommar workshop om fredsbildning, efter att han fick Unescos pris som peace educator". 

Azril Bacal fortsätter.

"På mitten av 1970-talet tillämpade jag Freire pedagogik på kursen och PAR forskning projekt om internaliserad förtryck med Chicanos i Californien. 1978-80 var jag ansvarig för ett PAR projekt med textil industri arbetare i Lima som publicerades på EID (1991) när Rudolf Meidner var editor.

På 1980-talet tillämpade Freires perspektiv om "extension eller dialog" inom projekt "Prototype of Integrated Farming" i Mexico - och jag undervisade även om interkulturell kommunikation på UDLAP i Cholula, México - som senare även användas i Sverige både på SIDAs då kursgården i Uppsala och på en kurs på Uppsala universitet på 1996.

På 2000-talet undervisade jag lärare studenter på olika universitetet i Mexiko b. a., fredsbildning på CIPAE-Puebla, MacLaren Institutionen för Kritisk pedagogik i Ensenada, Baja Californien. Numera är jag CEMUS afflierad sedan 2021 där jag organiserar tillsammans med Daniel Mossberg i samverkan med Studiefrämjandet programmet "Coffee with Paulo Freire", som blev i tur en del av en internationell folkbildningsrörelse tillsammans med CEAAL”.

Det beskedliga syftet med den här presentationen är att framföra några tankar om vårt eget samtidstillstånd med utgångspunkt i de två begreppen tillit och misstro. Någon kommer kanske tycka att jag målar nuet i överdrivet mörka färger. Kanske kommer någon annan i stället säga att vår situation egentligen är ännu mer dyster. Själv befinner jag mig i en pendelrörelse. Så många motstridiga signaler kan registeras samtidigt att det knappast går att välja mellan antingen optimism eller pessimism som ensidig känsla för det fågelperspektiv som jag här ska anlägga. En sak är jag dock säker på: tillit och misstro är nyckelbegrepp som behövs för att förstå och bemöta många av samtidens utmaningar. Särskilt gäller detta om vår ambition är att stärka samhället, fördjupa demokratin och skapa villkor för mer inkluderande kunskapsprocesser. Av det skälet tror jag också att dessa begrepp är ett angeläget ämne att diskutera för en förening som SPARC. Om vi har för avsikt att göra fler människor delaktiga i såväl forskningen som i samhällets olika beslutande sammanhang, då är det viktigt att begrunda hur mellanmänsklig tillit och misstro fungerar både teoretiskt och i praktiken.